Sista inlägget (på obestämd framtid)

flyttkort
Ja, jag känner mig lite vemodig… Men skit i det, nu blickar vi framåt! Detta är alltså det 4e och sista tjatiga inlägget om att Mammatrams har flyttat till ny adress.

Som det ser ut nu kommer den här sidan få tjäna som portfolio för min kreativa ådra, bloggen ligger därför inte längre som startsida utan man kommer direkt till sidan med mina alster.

Jag tar med instruktionerna igen här nedan, även om jag inte tror att det behövs längre.


Tack, WordPress, för den här tiden, men jag är inte kär i de bloggdesignmallar som du har att erbjuda i din gratisversion längre. Jag ångrar ingenting och jag gillar dig fortfarande, men nu har jag hittat nån annan som jag gillar ännu mer. Du får behålla det du fått av mig, men nu vill jag att vi går skilda vägar.

Jag flyttar alltså min blogg till egen domän, och nya adressen blir mammatrams.se. Som alltid finns här för- och nackdelar.

Fördelar med egen domän

  • Snyggare design
  • blog community
  • möjlighet att nå ännu fler läsare

Nackdelar med egen domän

  • INGEN

Den gamla bloggen, dvs den här bloggen, kommer att ligga kvar som den är men inga nya inlägg publiceras.

Följa via sociala medier

Ingen skillnad. Gör ingenting.

nya mammatrams

Sådär. Är det nån som har nån fråga på detta så säg till, annars så ses vi på nya Mammatrams framöver, eller hur? 😉 😉 😉 Och säg gärna vad ni tycker om den nya, ingenting är skrivet i sten!

SaveSave

SaveSave

Nu tjatar jag

Jag vet inte om jag behöver tjata så mycket mer nu, men jag har ju lovat så här kommer alltså det 3e av 4 planerade tjatuppdateringar om att min blogg, mitt kära Mammatrams, har flyttat till ny adress. Se detta som ett flyttkort.

flyttkort


Tack, WordPress, för den här tiden, men jag är inte kär i de bloggdesignmallar som du har att erbjuda i din gratisversion längre. Jag ångrar ingenting och jag gillar dig fortfarande, men nu har jag hittat nån annan som jag gillar ännu mer. Du får behålla det du fått av mig, men nu vill jag att vi går skilda vägar.

Jag flyttar alltså min blogg till Nouw, och nya adressen blir nouw.com/mammatrams. Som alltid finns här för- och nackdelar.

Fördelar med Nouw

  • Snyggare design
  • blog community
  • möjlighet att nå ännu fler läsare

Nackdelar med Nouw

  • reklam
  • stöd för sidor kommer först i vår
  • långsam och stökig app

Vad gäller reklamen så rekommenderar jag starkt plug-in appen Adblock Plus (länken öppnas i nytt fönster) till webbläsaren för en trevligare och icke-blinkande bloggläsning. De andra 2 nackdelarna är ingenting som du som läsare kommer märka av; det blir mitt alldeles egna problem.

Den gamla bloggen, dvs den här bloggen, kommer att ligga kvar som den är men inga nya inlägg publiceras – med undantag av ett gäng pedagogiska inlägg, varav detta är det första av 4 planerade, om hur man enkelt och relativt smärtfritt flyttar över sitt följande härifrån till nya.

Följa via mail

Du som följer Mammatrams via mail, dvs du som får alla uppdateringar mailade till dig och gillar det gör så här:

  1. Klicka på länken till nya bloggen (öppnas i nytt fönster): nouw.com/mammatrams
  2. Leta upp denna bild i sidospalten:följ mammatrams
  3. Fyll i din mailadress och klicka på ”FOLLOW”.
  4. Du får ett bekräftelsemail i din inbox som du måste svara på, men sen är det klart.

Följa via Bloglovin’

Du som följer via Bloglovin’ hittar nya Mammatrams på den här adressen: http://www.bloglovin.com/blogs/mammatrams-14632843

Följa via WordPress

Ja, det går ju inte längre, tyvärr. Jag föreslår FacebookInstagram eller Bloglovin’ som alternativ. Blogkeen är också ett sätt, om man föredrar det (Nouw verkar samarbeta med Blogkeen).

Följa via sociala medier

Ingen skillnad. Gör ingenting.

nya mammatrams

Sådär. Är det nån som har nån fråga på detta så säg till, annars så ses vi på nya Mammatrams framöver, eller hur? 😉 😉 😉 Och säg gärna vad ni tycker om den nya, ingenting är skrivet i sten och om det fungerar katastrofalt illa återgår vi till det trygga originalet.

Påminnelse om bloggflytt

Du har väl inte glömt, va? Hm? 🙂

Här kommer det andra inlägget av 4 planerade som rör flytten av Mammatrams till Nouw. Nedan följer en repetition av instruktionerna för hur man tar sig an den nya bloggen… Skittråkigt, jag vet, men man får visualisera målet, lite som Björns taktik Hit & Run när han besöker Ikea: kolla ut vad du behöver och lagerplats innan du går in, visualisera varmkorven efter kassan och bara KÖR (själv är jag fortfarande novis i den disciplinen). Här gäller alltså att bara få sitt följande överflyttat ASAP så det är gjort.


 

Tack, WordPress, för den här tiden, men jag är inte kär i de bloggdesignmallar som du har att erbjuda i din gratisversion längre. Jag ångrar ingenting och jag gillar dig fortfarande, men nu har jag hittat nån annan som jag gillar ännu mer. Du får behålla det du fått av mig, men nu vill jag att vi går skilda vägar.

Jag flyttar alltså min blogg till Nouw, och nya adressen blir nouw.com/mammatrams. Som alltid finns här för- och nackdelar.

Fördelar med Nouw

  • Snyggare design
  • blog community
  • möjlighet att nå ännu fler läsare

Nackdelar med Nouw

  • reklam
  • stöd för sidor kommer först i vår
  • långsam och stökig app

Vad gäller reklamen så rekommenderar jag starkt plug-in appen Adblock Plus (länken öppnas i nytt fönster) till webbläsaren för en trevligare och icke-blinkande bloggläsning. De andra 2 nackdelarna är ingenting som du som läsare kommer märka av; det blir mitt alldeles egna problem.

Den gamla bloggen, dvs den här bloggen, kommer att ligga kvar som den är men inga nya inlägg publiceras – med undantag av ett gäng pedagogiska inlägg, varav detta är det första av 4 planerade, om hur man enkelt och relativt smärtfritt flyttar över sitt följande härifrån till nya.

Följa via mail

Du som följer Mammatrams via mail, dvs du som får alla uppdateringar mailade till dig och gillar det gör så här:

  1. Klicka på länken till nya bloggen (öppnas i nytt fönster): nouw.com/mammatrams
  2. Leta upp denna bild i sidospalten:följ mammatrams
  3. Fyll i din mailadress och klicka på ”FOLLOW”.
  4. Du får ett bekräftelsemail i din inbox som du måste svara på, men sen är det klart.

Följa via Bloglovin’

Du som följer via Bloglovin’ hittar nya Mammatrams på den här adressen: http://www.bloglovin.com/blogs/mammatrams-14632843

Följa via WordPress

Ja, det går ju inte längre, tyvärr. Jag föreslår FacebookInstagram eller Bloglovin’ som alternativ. Blogkeen är också ett sätt, om man föredrar det (Nouw verkar samarbeta med Blogkeen).

Följa via sociala medier

Ingen skillnad. Gör ingenting.

nya mammatrams

Sådär. Är det nån som har nån fråga på detta så säg till, annars så ses vi på nya Mammatrams framöver, eller hur? 😉 😉 😉 Och säg gärna vad ni tycker om den nya, ingenting är skrivet i sten och om det fungerar katastrofalt illa återgår vi till det trygga originalet.

Mammatrams flyttar!

Ja, jag tänker nytt år, nya möjligheter nytt bla bla osv.

”Men, vaddå flyttar?” tänker kanske inte så många, visserligen. Att flytta en blogg är inget man gör på 5 minuter – jag har jobbat med den nya i flera dagar nu – och det är inte helt riskfritt heller. Som bloggare är man rädd om sina läsare, och allt som gör att man riskerar att tappa dem avrådes nästan hätskt. Men… jag motiverar det såhär:

Tack, WordPress, för den här tiden, men jag är inte kär i de bloggdesignmallar som du har att erbjuda i din gratisversion längre. Jag ångrar ingenting och jag gillar dig fortfarande, men nu har jag hittat nån annan som jag gillar ännu mer. Du får behålla det du fått av mig, men nu vill jag att vi går skilda vägar.

Jag flyttar alltså min blogg till Nouw, och nya adressen blir nouw.com/mammatrams. Som alltid finns här för- och nackdelar.

Fördelar med Nouw

  • Snyggare design
  • blog community
  • möjlighet att nå ännu fler läsare

Nackdelar med Nouw

  • reklam
  • stöd för sidor kommer först i vår
  • långsam och stökig app

Vad gäller reklamen så rekommenderar jag starkt plug-in appen Adblock Plus (länken öppnas i nytt fönster) till webbläsaren för en trevligare och icke-blinkande bloggläsning. De andra 2 nackdelarna är ingenting som du som läsare kommer märka av; det blir mitt alldeles egna problem.

Den gamla bloggen, dvs den här bloggen, kommer att ligga kvar som den är men inga nya inlägg publiceras – med undantag av ett gäng pedagogiska inlägg, varav detta är det första av 4 planerade, om hur man enkelt och relativt smärtfritt flyttar över sitt följande härifrån till nya.

Följa via mail

Du som följer Mammatrams via mail, dvs du som får alla uppdateringar mailade till dig och gillar det gör så här:

  1. Klicka på länken till nya bloggen (öppnas i nytt fönster): nouw.com/mammatrams
  2. Leta upp denna bild i sidospalten:följ mammatrams
  3. Fyll i din mailadress och klicka på ”FOLLOW”.
  4. Du får ett bekräftelsemail i din inbox som du måste svara på, men sen är det klart.

Följa via Bloglovin’

Du som följer via Bloglovin’ hittar nya Mammatrams på den här adressen: http://www.bloglovin.com/blogs/mammatrams-14632843

Följa via WordPress

Ja, det går ju inte längre, tyvärr. Jag föreslår Facebook, Instagram eller Bloglovin’ som alternativ. Blogkeen är också ett sätt, om man föredrar det (Nouw verkar samarbeta med Blogkeen).

Följa via sociala medier

Ingen skillnad. Gör ingenting.

nya mammatrams

Sådär. Är det nån som har nån fråga på detta så säg till, annars så ses vi på nya Mammatrams framöver, eller hur? 😉 😉 😉 Och säg gärna vad ni tycker om den nya, ingenting är skrivet i sten och om det fungerar katastrofalt illa återgår vi till det trygga originalet.

 

Summering 2015

Jaaa…Vad ska man säga? Det hände så ovanligt många stora saker (2), och sen så ovanligt få olika saker i mitt och vårt liv, att det är svårt att skriva ihop en sammanfattning värd namnet. Jag menar, vi köpte hus och jag födde en unge som gjorde oss till föräldrar, men sen, i efterdyningarna av detta som höll i sig resten av året, så hände inte så mycket – i alla fall inte när man ställer det i relation till dessa 2 stora händelser.

Anyway, vardagen är vad som gör livet. Min pappa brukar visserligen säga att när man är 83 år och ser tillbaka på sitt liv så kommer alla de där dagarna man tillbringade på jobbet att flyta ihop till en grej, och så kommer man se mycket tydligare allting runt omkring som man fyllt sitt liv med. Då gäller det att inte ångra något. Jag håller med, men menar också att alla de där dagarna man tillbringar på jobbet inte får bli grå. Man spenderar alldeles för mycket tid, för stor del av sitt liv, där för att det bara ska vara värt en axelryckning.

Detta för oss till kärnan i resonemanget, min livsfilosofi: memento vivere, remember to live (typ). Jag har 12 veckor och en Thailandsresa kvar på min föräldraledighet, och jag börjar tycka det är lite jobbigt. I början av ledigheten tyckte jag det var skönt att vara hemma, det höll i sig ett par månader och sen längtade jag tillbaka till jobbet som bara den. Nu har jag äntligen börjat landa i att vara hemma, jag trivs. Jag längtar inte alls tillbaka längre.

Det är inte ett alternativ att vara hemma längre med Simon. Det är jätteviktigt att Björn får vara hemma med honom, kanske viktigare för Björn än för Simon, och eftersom Björn börjar nytt jobb till hösten så går det inte att skjuta på den perioden… men jag mår nästan dåligt vid blotta tanken på att vara borta från min son. Jag jobbar visserligen bara 4 dar/veckan, men jag slutar sent på tisdagar och börjar übertidigt på onsdagar så då kommer det bli som om jag var borta från honom ett helt dygn i sträck. Små barn mår inte bra av det, och mammatramsare mår definitivt inte bra av det. Ve och fasa.

Memento vivere. Något måste göras, vi får se vad det blir. Spännande.

Varför vi hör så dåligt

Jag pratade med en kompis för ett tag sen om det här med att höra så dåligt. Hon är sjukskriven för utmattningssyndrom, dvs hon gick in i väggen, och beter sig i mångt och mycket precis som jag – om än av andra anledningar.

Det hela handlar om trötthet, inte dålig hörsel i sig.

Tänk dig att du har ett rum fullt med prylar på golvet, organiserade i kategorier och högar – eller hur man nu vill organisera sina saker – och så går du in där och stänger dörren. Sen kör man in en massa tung (ofarlig) rök i rummet, tills den når dig upp till midjan. Du får en ficklampa att lysa ner i röken med. Där ficklampans ljus träffar skingras röken och du ser prylarna på golvet. När du flyttar ljuset från ett ställe till ett annat sluter sig röken över sakerna igen. Du ser bara det du lyser på. Det är situationen i mitt huvud.

Vad som händer är att man är för trött för att koncentrera sig, för trött för att orka bidra ens det minsta till en konversation om man inte måste. All energi man har går åt till att hålla igång det som är viktigast; i mitt fall Simon, i hennes fall pedalerna. Man har ingen energi att ta av till annat, man går på reserver ofta och blir väldigt oflexibel rent mentalt.

Det innebär i praktiken att när någon pratar men dig, så lyssnar du eller försöker i alla fall, men när denne någon blir tyst så nollställs hjärnan och därmed också samtalet. Det som sas innan bleknar bort i dimman och vad som än sägs härnäst blir en överraskning. Därför kan man höra så brutalt fel ibland, därför att man saknar referenser i sammanhanget. Man orkar inte hålla i en tråd, liksom, så allt som sägs är rimligt. Hjärnan orkar inte lyssna och göra en bedömning mellan olika alternativ om vad som är rimligast, utan den går mer på autopilot och kör på det som ligger absolut närmast till hands.

Resultatet blir ofta lustiga missförstånd, men det genererar också en hel del irritation. Jag blir irriterad på mig själv därför att jag tycker att jag är osmart, och på Björn för att jag inte tycker att han anstränger sig för att göra sig förstådd. Björn beter sig förstås normalt, som han alltid gjort, jag orkar bara inte anstränga mig för att möta honom halvvägs som jag brukar. Att försöka bringa reda i det min hjärna säger att han precis sagt kräver energi av mig som jag inte har, därför upprepar jag bara vad jag hörde så att han kan ordna upp det själv.

”Ja, så är det. Precis så är det för mig också”, sa min utbrända kompis upprört när jag berättade hur det går till hemma hos oss. I oförmåga att vidare understryka sitt medhåll fick hon syn på en skylt vid sidan av gångvägen och utbrast, som en förvirrat naturlig fortsättning på samma spår: ”Och vad står det på den här skylten (hon lyckades få ”skylten” att låta som den bittraste av förolämpningar)? Va? Antikrist?”

Skylten i fråga visade små tecknade promenerande barn under texten Knatteknallet. Vår förvirring begränsar sig med andra ord inte bara till hörseln.

Come again?

Fristående fortsättning på Hörde jag rätt?

Mamma har suttit barnvakt åt Simon, det är sent och vi står i hallen medan hon tar på sig skorna. Hon gäspar stort och säger samtidigt, apropå stämjärnet hon precis fått låna, att hon ska ut och jaga bäver.
Jag: ”Det är verkligen svårt att höra vad du säger när du gäspar samtidigt, men du ska väl inte ut och jaga bäver såhär dags?”
Mamma: ”Haha, nej, jag sa att jag ska hem och sova.”

När Simon är frustrerad, arg eller bajsar låter det som att han upprepar andra halvan av ordet ”Belsebub” om och om igen.

Carina hälsar på ett par dagar och bor i Simons rum. Björn har fått sovmorgon, han kommer ner framåt 9 och kliar sig i huvet: ”Jag tänkte på det nu imorse när jag hörde Carinas bilringar…”
Jag: ”What? Vaddå Carinas bilringar…?”
Björn artikulerar koncentrerat: ”När jag hörde Carinas MOBIL RINGA. Vi borde isolera väggen.”

Björn står i hallen och ser uppgiven ut. Han säger nåt om ägg och krabba.
Jag: ”Va? Ägg och krabba?”
Björn: ”Vi lägger oss tidigt ikväll, va?”
Jag: ”M-m.”
Björn: ”Kombinationen av bra fantasi och dålig hörsel.”


Gillade du mitt inlägg? Gilla gärna min blogg på Facebook, eller följ den via nåt av alternativen här i högerspalten. Jag uppdaterar 3-5 gånger i veckan, men utöver det är det noll risk att spammas 😉

Prylförälskelsen i soffan

Du vet när man faller handlöst för en pryl, alltså en regelrätt förälskelse i något som man känner är rätt på alla plan, motsvarar alla ens förväntningar på vad en sådan pryl ska vara och dessutom är ursnygg?

Mm, i mitt fall är den prylen nu en soffa. En svindyr soffa, naturligtvis. Soffor är ofta dyra, speciellt om man vill ha en lite större, men i det här fallet finns det billigare i liknande utförande.

soffan

Den ser kanske inte så speciell ut, jag menar det är en vanlig design, men det var kombinationen av snygg design, bekvämlighet, storlek, färg och struktur på tyget. Allt bara stämde. Det är en modulsoffa dessutom så man bygger den så som det passar rummet, vi har inget direkt hörn att ställa den i så den skulle bli lite mindre än ovan exempel. Björn följde med på en andra tur till affären och blev nästan lika förtjust i den som jag.

sofftyg

Nu till Problemet:

  1. Ytan påminner lite om en trasmatta i strukturen, vilket innebär att den är ojämn. Det i sin tur innebär att när man tappar, säg, en chokladbit på det tyget och sen råkar sätta sig på den så är inte bara fläcken ett faktum utan även den permanenta närvaron av choklad i tyget.
  2. Soffan är ljus. Kombinationen kladdmonster/ljus soffa talar för sig själv.
  3. Klädseln på stommen går inte att ta av, och tyget tål inte maskintvätt men det är oviktigt med tanke på att tyget på stommen inte går att ta av.

Med tanke på Problemet så är den inte så perfekt, men… äsch, detaljer. Nu har jag tillbringat ca 36 timmar med att försöka övertala andra, men mest mig själv, om att det är värt det i alla fall. Men oavsett om vi lägger en filt i soffan för Simon att sitta på och även om man kan tvätta klädseln, så vill man ju ha en soffa som fyller alla soffors absolut viktigaste funktion; att vara bekväm. Man måste kunna slappna av runt denna möbel utan att behöva gråta blod varje gång en unge slänger sig i den utan att ha desinficerats först.

Såååå… det blir kanske så att vi måste leta vidare. Frågan är om man kommer ångra sig, ångra att man inte tog den där perfekta prylen i alla fall trots allt, eftersom ingenting av det man hittar på andra ställen kommer ens i närheten när man jämför.

Tre små tomtar

Det sägs att man alltid drömmer när man sover.
Jag kommer nästan alltid ihåg mina drömmar så jag har funderat på om detta kan stämma. Du kan väl melodin till Tre små gummor? ”Tre små gummor skulle gå en gång, till maaarknaden uti Mora”? Jag minns inte vad jag drömde i natt, jag minns inte att jag drömde, men när väckarklockan (Simon) ringt satt jag och ammade med den där melodin i huvudet… fast med ny text:

Tre små tomtar strandade en gång
på beachen utanför Stockholm

Brutna ekon av en fortsättning studsade genom barriären mellan dröm och vakenhet:

hum-hum hum hur ska de hitta hem
hum-hum hum va’ ska vi gö’ med dem

tre små tomtar

När alla sömntåg har gått och man står ensam kvar på perrongen

Du vet när man är så där trött att… eller det kanske du inte vet, alla upplever inte det här. Min far, till exempel, har samma min när jag försöker prata med honom om detta som han har när vi diskuterar färglära – alltså han ser ut som om jag pratade isländska med honom. Sen skrattar han retsamt åt mig, säger nåt i stil med ”det där problemet har aldrig jag, jag brukar sätta mig i sängen, sikta på kudden, somna och hoppas att jag träffar den”, och ger mig en klapp på axeln. Så om du också är en av de överjordiska människor som inte alls vet vad jag menar, var glad för det. Himmelskt glad.

Du KANSKE vet när man är så där trött att man liksom mår lite illa, när man känner ansträngningen av att andas, när man försöker tjuva till sig lite vila överallt och hela tiden, när man stirrigt fastnar med blicken nästan oavbrutet och har svårt att slita den, när man kanske står ut genom att hålla sig igång non stop, när det är uppförsbacke överallt och man är nära att brista i gråt när en oförutsedd ansträngning oönskat tränger sig in i ens liv och tycks förstöra allt – som typ att bli nerkissad när man byter blöja, eller tappa ut den enda maten man har hemma på golvet.

Den tröttheten.

När dagen är slut – för tvärtemot vad man tror så tar den slut – så lägger man sig tidigt för att ta igen förlorad sömn och bli människa igen. Det är i det ögonblicket som jag misstänker att min kropp fungerar sämre än genomsnittet. Alltså, jag har svårt att slappna av, eftersom jag gått och levt på energireserver hela dan och vägrat slappna av. Det tar tid för mig att somna.

Igår var en sån kväll. Jag låg och kände sömnen erövra en tå i taget, och väntade. När det inte var så långt kvar lyfte Björn på täcket och vände sig och släppte in kall luft, och jag var plötsligt klarvaken igen. Men det är lugnt, så kan det vara, alla måste få existera på lika villkor osv. Samma sak, samma händelseförlopp, samma kalla luft och samma klarvakenhet en gång till. Yes, fan också. Det gör ingenting. Börja om.
Samma sak en gång till.
Kärnan i mig tappade det fullständigt men jag tvingade sammanbitet kvar lugnet.
Simon tappade nappen, jag hittade den inte så han fick den som låg på nattduksbordet. Han rullade fram och tillbaka som på ett skepp i storm, så jag höll honom i handen men då tog han nappen och började slå den mot spjälorna. Jag tappade tålamodet.

Det kändes som att det var sabotage, med flit, och jag var så arg. Jag fattade ju att det inte var så men ilskan brydde sig inte. Jag var för trött. Jag vände mig mot Björn:

”Alltså det här går inte. Jag orkar inte. Man kunde ju tro att det var nån form av sammansvärjning! Nu går jag härifrån!”

Jag tog kudden och flydde fältet, och stackars Björn fick ta resten av en livlig natt från min sida av sängen.

Man skulle kunna tro att jag somnade ögonblickligen då och sov hela natten, men ICKE. Jag var så upprörd, att det tog säkert en timme till att lugna ner sig, alla sömntågen gick och nattrafiken är glesare. Jag kanske lyckades framåt 01.