De borde renovera kocken också

lördagskvällFrikortet har nu använts! Anna var visserligen först till kvarn i lördags, dvs jag var hos henne hela kvällen efter sista amningen kl 19, men Simon gick till sängs när jag gick hemifrån och Anna bor 3 min cykel härifrån. Det kändes märkligt men skönt att komma dit helt själv, så därför var jag inte det minsta nervig igår när det verkliga frikortet gick av stapeln, dvs det som är omöjligt att genomföra om man inte pumpat ut 14 liter mjölk i förväg eller ger ersättning: jag åkte in till stan och gick på restaurang med Tess.

Halleluja.

Hon hade köpt ett erbjudande på Restaurang la Oliva på Upplandsgatan via Groupon som jag fick i födelsedagspresent när hon var och hälsade på oss på landet i början på augusti.

onsdag funkar

Det var lite stökigt att få till ett datum, och man kan tycka att det här med att en restaurang ska stänga för renovering är lite av en varningsflagg men äsch, det får bli vad det blir. Jag får ju komma hemifrån själv OCH träffa Tess. Vem bryr sig om varningsflagg då, liksom?

idag händer det

åter till SLJag avsatte 5 minuter till att göra mig i ordning, vilket bevisar hur genant ovan jag är att göra mig i ordning. När tidsbristen började gå upp för mig, dvs när jag hade 4 min kvar och hunnit få på mig en halv outfit, la jag om kursen och fortsatte på en annan outfit, bökade på lite mascara (som tydligen hunnit bli lite gammal), pussade familjen och rusade till bussen kl 16:50. Orutinerad som man är när det kommer till att gå hemifrån utan skötväska (!), så gjorde jag just det. Jag gick hemifrån utan väska. La plånbok, mobil och nycklar i jackfickan och tyckte att vad skönt att vara på ett ställe i livet där man inte behöver ha nåt att släpa på.

man ska alltså ha väska med sig

När vi kom till restaurangen var det ganska tomt, och eftersom ingen mötte oss i dörren för bordsplacering gick vi till bardisken.

Tess: Hej, vi har bokat bord nu kl 6.

Servitör (äldre herre): I vilket namn?

Tess: Therese.

Servitör: Va?

Han hittade inte bokningen, så hon fick visa sitt grouponbevis igen och göra en ny bokning på plats. Servitören visade oss till ett bord under full takbelysning precis vid köksdisken/passen à la pizzeria, gav oss menyer, förklarade brutet vad vi fick beställa och meddelade att cavan var slut. Det skulle ingå 2 glas cava i dealen. Vi kunde få vin istället.

Vi provade oss igenom de röda viner som fanns tillgängliga (2 st) och valde sedan en flaska av det vinet vi inte fått smaka på eftersom de andra var av tämligen låg kvalitet – vilket skulle visa sig klokt. Servitören kom och hällde upp vinet vi valt, vi noterade roat att vi inte fick nya glas utan fick hålla till godo med provglasen. Jag fick be om en kanna vatten för det verkade inte som att det skulle komma av sig självt. Jag jobbade med inställningen att ingenting skulle gå automatiskt.

När vi beställde maten var jag noga med att be om getosten UTAN valnötter. Javisst, sa han och vände sig mot köket:

”Det kommer komma en bong, snart, bord 21. Inga nötter på osten ok?”

friterad potatis i tomatsås
friterad potatis i tomatsås (?)

Kocken såg förvirrad ut, tydligen bröt de inte på samma språk. När maten väl kom så fick vi 7 rätter av 8. Vi satt och letade efter tsatsikin som skulle ha hört till en av rätterna, men hade så svårt att avgöra vilken som var vilken (du vet för att kunna avgöra vilken av dem som fattades) att när vi väl lyckats få ordning på det hela så var det lagom till den 8e rätten dök upp. Getost med valnötter.

Vi hade fnittrigt kul åt hur hela vårt besök hanterades. Jag tänkte att ja, men de ska ju renovera i 2 veckor, det här är sista kvällen, då kan det väl hända att halva vinlistan inte finns osv. Men samtidigt får man komma ihåg att de må renovera restaurangen, det betyder inte att de renoverar kocken.

charkuteritallrik
Ledsen charkuteritallrik.

tapastramsStackars kock, han kan inte gilla sitt jobb där alltså. Men det mesta gick i, vi gick inte hem hungriga i alla fall. Efter ett tag när vi ätit klart smög det fram en random kille i jeans och t-shirt, pekade på 2 av våra tallrikar som jag ställt lite åt sidan, och frågade om de var mina.

”Ja”, sa jag förvånat och tittade på Tess när han avlägsnade sig igen.

”Vad sa han?” sa hon.

”Han frågade om det var våra tallrikar… och det är det ju.”

Hon tittade förvånat efter killen som liksom svävade runt på måfå i salen.

”Jag vet inte om han jobbar här”, sa jag efter en kort tystnad. Vi blev tvungna att titta på hans förehavanden en stund och avgjorde sedan gemensamt att jo, han verkar ju känna vår servitör, så… jo.

Jag var hemma igen kl 23, en present till Simon från Tess och en jätterolig egen kväll rikare.

på tapasrestaurangen
tramsminer med flit

Heja oss

Vi Björn sitter och kollar på Heja Sverige och det är bitvis svårt att koncentrera sig på text för, alltså… de är ju så sköna de där lirarna 😀 ”Chips är mycket bättre än godis, för chips innehåller inget socker. Nä. Det är ju salt.” Ja, det kan man ju egentligen inte argumentera emot.

Den här helgen har vi fått massor gjort hemma. Björn har rivit väggen in till köket som han har velat göra sen vi flyttade in, äntligen. Det är ju inte bara att riva den, om man säger så. Först måste de 3 inbyggda garderoberna tömmas, och det visade sig att eftersom de är original så är golvet lagt runt dem. Så de där extra golvbrädorna som säljarna häpnadsväckande lyckligt nog lämnat kvar i garaget kommer plötsligt till användning.

väggrivning

riven vägg

lägga golv

Jag har påbörjat renoveringen av Simons rum, närmare bestämt garderoben. Det är inbyggda garderober även där, 2 stycken, som båda står i Simons rum, men den ena är vänd in mot vårt sovrum så vi har en garderob liksom infälld i väggen på vår sida, vilket gör vårt rum svårmöblerat.

Det här som Arga Snickaren (tydligen) säger med att göra en sak i taget blir omöjligt för oss. Ta köksväggen till exempel. En av garderoberna som vi rev var städskrubben. I tvättstugan finns en garderob som vi fyllt med jackor bara för att göra av dem nånstans. Jag flyttar in städgrejerna där, eftersom städskrubben passar att ha där, och står då med en trave hemlösa jackor i famnen. De måste hängas, så jag hänger dem under trappen i den enda lediga klädstången i hela huset, där de är så pass i vägen att övrigt utrymme inte går att använda. En bra tillfällig lösning är att hänga dem i Simons rum. Simons garderob är däremot deprimerande gammal olivgrå inuti, så den behöver pimpas – lika bra att börja där när ändå hela rummet ska göras. Men, det kanske är dumt att pimpa den innan vi har vänt på garderoben intill som mynnar i vårt sovrum, eftersom de kanske är fästa i varandra och alltså kanske den nypimpade garderoben blir lite förstörd när vi tar isär dem. Alltså måste vi börja i vårt sovrum med att mecka med väggen där.

Slutsats: för att kunna riva köksväggen måste vi först åtgärda garderobssituationen i Simons och vårt sovrum. Det hände inte. Man kan inte göra allting i rätt ordning, och jag påbörjade slipningen av Simongarderoben i alla fall.

garderobsrenovering

Den kommer bli så fin när den är klar. Jag ska klä den med tapet, och skaffa garderobsinredning från Elfa som stödjer breddmåttet 60 cm som Ikea gått ifrån.

Lyxen att kunna påbörja nytt

”Det skulle vara kul att måla om sovrummet idag”, sa jag i lördags morse innan vi ens hunnit upp ur sängen.
”M-m”, sa Björn och flydde ner i köket. Efter en stund kom han tillbaka; ”men vi sa ju att vi skulle riva väggen i köket innan vi fortsätter här uppe.”
”Jamen då gör vi väl det idag då.”

Björn har velat riva den där väggen sen vi flyttade in, jag har sagt nej eftersom vi måste koncentrera oss på att få övervåningens golv lagt så att vi kunde flytta upp. Men nu när golvet är lagt, trösklarna på plats, klädkammaren klar och kommoden installerad i badrummet så finns ingen anledning att vänta. Vad vi dessutom hade sagt var att innan vi river väggen i köket skulle vi flytta glasdörrarna till min ateljé och bygga igen väggen intill, för att inte ha stora tunga glasdörrar stående lutade mot väggen i närheten av väggrivning och för att inte ha för många grejer på gång samtidigt.

Det är en sällsynt lyx att få starta dagen med att påbörja ett nytt projekt (eller delprojekt) istället för att hela tiden fortsätta på ett gammalt som aldrig tycks ta slut.

dörrflyttning

Ju förr vi river köksväggen desto bättre. I december är det vår tur att vara värdar för den årliga kusinträffen (Björns sida), och det kommer ganska mycket folk. Helst vill man kunna visa upp det färdiga resultatet förstås (helrenoverat kök, plattor istället för björkparkett, köksö, nytt golv på hela bottenvåningen, ommålat/-tapetserat i alla rum, vitmålad trappa m.m.) men jag tror vi får sänka ambitionerna en aning och vara nöjda om alla får plats bara.