Hur gick det?

…med allt jag höll på med samtidigt (se föregående inlägg) undrar kanske ingen. Jo, men det ska jag berätta:

  • Simonmaten kommer räcka hela helgen, tror jag.
  • Björn tog ett snack med julgranen när han kom hem.

julgranen har återhämtat sig

  • Ett gäng dregglisar färdigställdes i träningens tecken (med nya maskinen) av mina gamla avlagda tröjor, tillsammans med ett par byxor med matchande dregglis, och senare också mössa. Jag gjorde mössan en storlek för liten eftersom tyget inte hade räckt annars, men vi har ju kompisar som väntar ungar så den kommer nog till nytta nån gång (älska öron). Jag har ingen bild på byxorna eftersom jag inte hittar systemkameran jag fotade dem med, men det kommer väl upp en på Instagram senare.

dregglisar och mössa

  • Jag har sparat 3 st kokos- och rompraliner i kylen till mamma som ska sitta barnvakt åt världens mammigaste bebis ikväll när jag och Björn ska gå på Grotesco. Det är av ren barmhärtighet, för Simon är inte så lättsam som han brukar just nu med sin mammafas och allt. Men det kommer säkert gå hur bra som helst, och det är inte varje kvartal man får gå på teater heller så jag ser verkligen fram emot ikväll.

grotesco på scala

Att ta vara på nuet

Jag höll precis på att försöka ta bilder på Simon som modellade i sina nya kläder jag sytt (och som han snart växer ur). Jag kom på mig själv med att tala om för honom hur fin han är, och hur bilderna kommer bli ännu bättre när han lär sig krypa eftersom man då får lite fler vinklar att välja mellan.

byxa, mössa, dregglis, gitarrer

Ibland känns det som att vi har så bråttom. Jag längtar tills han får sina första tänder, kravlar sin första meter, börjar använda ordliknande ljud för att prata med oss och framför allt lär sig Hitta Nappen Själv i sin säng. Helst i mörkret. Men så tänker jag på första tiden då han var nyfödd, hur varmt och mysigt det var och hur nära vi var varandra hela tiden. Mitt minne förskönar det hela, det vet jag, för när jag funderar lite så kommer jag ihåg att det var mycket ångest i olika tappningar inblandad i det där men allra oftast var det fantastiskt också, trots att han inte gjorde mer än att sova, amma, bajsa och sova ännu mer.

Jag tycker det är svårt ibland att inte ha bråttom, att inte förväntansfullt och lite otåligt längta efter utveckling, och istället ta vara på den tiden som är nu. Allt det där andra har sin tid, det med. Inom en ganska snar framtid kommer jag troligtvis sentimentalt tänka tillbaka på tiden (dvs nu) då Simon alltid var kvar där man lämnat honom, på samma sätt som jag nu minns den nyfödda tiden med sådan värme.

Nu är dessutom den bästa tiden; han sover visserligen dåligt men är inte inne i nån monsterfas och har precis lärt sig kramas. Jag kan stå med honom i armarna länge länge, så länge han kramar mig och bara myser och låter lite. Oftast bajsar han när han gör detta men det tar jag med en axelryckning – min son kramar mig. Hallå. Allt annat känns oviktigt.

Gör om, gör rätt

byxfailKommer du ihåg den där lite pinsamma byxfailen jag inte helt stolt visade prov på för inte så länge sen? Jag sydde aldrig klart byxorna eftersom jag, ännu en gång, trott att om jag tar ett kasst mönster och syr det i snyggt tyg så blir det bra ändå. Det kan ALDRIG bli bra ändå. Däremot krävs det (för min del) ett tyg man gillar för att det ska vara värt mödan att experimentera.

Det här tyget köpte jag som stuvbit när jag var inne och skulle ha gardinöglor till landet för nåt tag sen. Jag hade Simon i sele på magen och han sträckte sig efter stuvbiten när jag plockade upp den. Det var inte mycket tyg alls, men tillräckligt för att testa att sy små saker.

Han har redan ett par byxor som passar honom väldigt bra, så jag gjorde ett nytt mönster från dem. Gör om, gör rätt.

hajbyxor mössa dregglis

Och när jag ändå var i farten sydde jag dregglisen (som jag hittade en del av mönstret till här), som det hela handlade om från början, och en mössa (mönster här). Mössan är på tok för stor, men det är för att jag mätte fel. Egentligen är det inget fel på den. Jag lovar. Fodret på mössan, muddarna och baksidan på dregglisen kommer från en av mina långärmade tröjor jag tänkt slänga.

byxsuccé

Simon gillar fortfarande tyget. När vi åkte till Ikea idag satt han och petade sig själv på knäna hela vägen dit.

Eftersom det blev så pass bra tänkte jag använda samma mönster igen och sy ett par byxor (och nytt försök till mössa) till en liten nyfödd flicka (Björns polare) som vi förhoppningsvis snart får nöjet att stifta bekantskap med.

Kreativitetsanfall

Att vi har så mycket på gång med huset gör mig jättepeppad att göra ANNAT än det som är på gång. Så, jag var bara tvungen att testa att sy ett par byxor (till Simon naturligtvis) eftersom jag egentligen borde sy dregglisar och ville ha ett par byxor som matchar. De blev skitfula så jag sydde inte klart dem.

byxfail
Byxfail

Så istället för att göra dregglisen som så akut behövs så sydde jag ett pillband till barnvagnen – egentligen borde jag satt en dragkedja undertill istället för kardborreband, men jag fick för mig att det skulle vara lättare att ta på och av då. Det blev det inte.

pillband till barnvagn brio

Som tur är fick Simon paket på posten helt oväntat av sin morfar och nanny Pia,

dregglisar pippie

så jag behöver inte känna mig stressad att få klart några dregglisar än på ett tag. Jag har sånt jäkla flyt 🙂