Sista inlägget (på obestämd framtid)

flyttkort
Ja, jag känner mig lite vemodig… Men skit i det, nu blickar vi framåt! Detta är alltså det 4e och sista tjatiga inlägget om att Mammatrams har flyttat till ny adress.

Som det ser ut nu kommer den här sidan få tjäna som portfolio för min kreativa ådra, bloggen ligger därför inte längre som startsida utan man kommer direkt till sidan med mina alster.

Jag tar med instruktionerna igen här nedan, även om jag inte tror att det behövs längre.


Tack, WordPress, för den här tiden, men jag är inte kär i de bloggdesignmallar som du har att erbjuda i din gratisversion längre. Jag ångrar ingenting och jag gillar dig fortfarande, men nu har jag hittat nån annan som jag gillar ännu mer. Du får behålla det du fått av mig, men nu vill jag att vi går skilda vägar.

Jag flyttar alltså min blogg till Nouw, och nya adressen blir nouw.com/mammatrams. Som alltid finns här för- och nackdelar.

Fördelar med egen domän

  • Snyggare design
  • blog community
  • möjlighet att nå ännu fler läsare

Nackdelar med egen domän

  • INGEN

Den gamla bloggen, dvs den här bloggen, kommer att ligga kvar som den är men inga nya inlägg publiceras.

Följa via sociala medier

Ingen skillnad. Gör ingenting.

nya mammatrams

Sådär. Är det nån som har nån fråga på detta så säg till, annars så ses vi på nya Mammatrams framöver, eller hur? 😉 😉 😉 Och säg gärna vad ni tycker om den nya, ingenting är skrivet i sten och om det fungerar katastrofalt illa återgår vi till det trygga originalet.

SaveSave

SaveSave

Nu tjatar jag

Jag vet inte om jag behöver tjata så mycket mer nu, men jag har ju lovat så här kommer alltså det 3e av 4 planerade tjatuppdateringar om att min blogg, mitt kära Mammatrams, har flyttat till ny adress. Se detta som ett flyttkort.

flyttkort


Tack, WordPress, för den här tiden, men jag är inte kär i de bloggdesignmallar som du har att erbjuda i din gratisversion längre. Jag ångrar ingenting och jag gillar dig fortfarande, men nu har jag hittat nån annan som jag gillar ännu mer. Du får behålla det du fått av mig, men nu vill jag att vi går skilda vägar.

Jag flyttar alltså min blogg till Nouw, och nya adressen blir nouw.com/mammatrams. Som alltid finns här för- och nackdelar.

Fördelar med Nouw

  • Snyggare design
  • blog community
  • möjlighet att nå ännu fler läsare

Nackdelar med Nouw

  • reklam
  • stöd för sidor kommer först i vår
  • långsam och stökig app

Vad gäller reklamen så rekommenderar jag starkt plug-in appen Adblock Plus (länken öppnas i nytt fönster) till webbläsaren för en trevligare och icke-blinkande bloggläsning. De andra 2 nackdelarna är ingenting som du som läsare kommer märka av; det blir mitt alldeles egna problem.

Den gamla bloggen, dvs den här bloggen, kommer att ligga kvar som den är men inga nya inlägg publiceras – med undantag av ett gäng pedagogiska inlägg, varav detta är det första av 4 planerade, om hur man enkelt och relativt smärtfritt flyttar över sitt följande härifrån till nya.

Följa via mail

Du som följer Mammatrams via mail, dvs du som får alla uppdateringar mailade till dig och gillar det gör så här:

  1. Klicka på länken till nya bloggen (öppnas i nytt fönster): nouw.com/mammatrams
  2. Leta upp denna bild i sidospalten:följ mammatrams
  3. Fyll i din mailadress och klicka på ”FOLLOW”.
  4. Du får ett bekräftelsemail i din inbox som du måste svara på, men sen är det klart.

Följa via Bloglovin’

Du som följer via Bloglovin’ hittar nya Mammatrams på den här adressen: http://www.bloglovin.com/blogs/mammatrams-14632843

Följa via WordPress

Ja, det går ju inte längre, tyvärr. Jag föreslår FacebookInstagram eller Bloglovin’ som alternativ. Blogkeen är också ett sätt, om man föredrar det (Nouw verkar samarbeta med Blogkeen).

Följa via sociala medier

Ingen skillnad. Gör ingenting.

nya mammatrams

Sådär. Är det nån som har nån fråga på detta så säg till, annars så ses vi på nya Mammatrams framöver, eller hur? 😉 😉 😉 Och säg gärna vad ni tycker om den nya, ingenting är skrivet i sten och om det fungerar katastrofalt illa återgår vi till det trygga originalet.

Påminnelse om bloggflytt

Du har väl inte glömt, va? Hm? 🙂

Här kommer det andra inlägget av 4 planerade som rör flytten av Mammatrams till Nouw. Nedan följer en repetition av instruktionerna för hur man tar sig an den nya bloggen… Skittråkigt, jag vet, men man får visualisera målet, lite som Björns taktik Hit & Run när han besöker Ikea: kolla ut vad du behöver och lagerplats innan du går in, visualisera varmkorven efter kassan och bara KÖR (själv är jag fortfarande novis i den disciplinen). Här gäller alltså att bara få sitt följande överflyttat ASAP så det är gjort.


 

Tack, WordPress, för den här tiden, men jag är inte kär i de bloggdesignmallar som du har att erbjuda i din gratisversion längre. Jag ångrar ingenting och jag gillar dig fortfarande, men nu har jag hittat nån annan som jag gillar ännu mer. Du får behålla det du fått av mig, men nu vill jag att vi går skilda vägar.

Jag flyttar alltså min blogg till Nouw, och nya adressen blir nouw.com/mammatrams. Som alltid finns här för- och nackdelar.

Fördelar med Nouw

  • Snyggare design
  • blog community
  • möjlighet att nå ännu fler läsare

Nackdelar med Nouw

  • reklam
  • stöd för sidor kommer först i vår
  • långsam och stökig app

Vad gäller reklamen så rekommenderar jag starkt plug-in appen Adblock Plus (länken öppnas i nytt fönster) till webbläsaren för en trevligare och icke-blinkande bloggläsning. De andra 2 nackdelarna är ingenting som du som läsare kommer märka av; det blir mitt alldeles egna problem.

Den gamla bloggen, dvs den här bloggen, kommer att ligga kvar som den är men inga nya inlägg publiceras – med undantag av ett gäng pedagogiska inlägg, varav detta är det första av 4 planerade, om hur man enkelt och relativt smärtfritt flyttar över sitt följande härifrån till nya.

Följa via mail

Du som följer Mammatrams via mail, dvs du som får alla uppdateringar mailade till dig och gillar det gör så här:

  1. Klicka på länken till nya bloggen (öppnas i nytt fönster): nouw.com/mammatrams
  2. Leta upp denna bild i sidospalten:följ mammatrams
  3. Fyll i din mailadress och klicka på ”FOLLOW”.
  4. Du får ett bekräftelsemail i din inbox som du måste svara på, men sen är det klart.

Följa via Bloglovin’

Du som följer via Bloglovin’ hittar nya Mammatrams på den här adressen: http://www.bloglovin.com/blogs/mammatrams-14632843

Följa via WordPress

Ja, det går ju inte längre, tyvärr. Jag föreslår FacebookInstagram eller Bloglovin’ som alternativ. Blogkeen är också ett sätt, om man föredrar det (Nouw verkar samarbeta med Blogkeen).

Följa via sociala medier

Ingen skillnad. Gör ingenting.

nya mammatrams

Sådär. Är det nån som har nån fråga på detta så säg till, annars så ses vi på nya Mammatrams framöver, eller hur? 😉 😉 😉 Och säg gärna vad ni tycker om den nya, ingenting är skrivet i sten och om det fungerar katastrofalt illa återgår vi till det trygga originalet.

Mammatrams flyttar!

Ja, jag tänker nytt år, nya möjligheter nytt bla bla osv.

”Men, vaddå flyttar?” tänker kanske inte så många, visserligen. Att flytta en blogg är inget man gör på 5 minuter – jag har jobbat med den nya i flera dagar nu – och det är inte helt riskfritt heller. Som bloggare är man rädd om sina läsare, och allt som gör att man riskerar att tappa dem avrådes nästan hätskt. Men… jag motiverar det såhär:

Tack, WordPress, för den här tiden, men jag är inte kär i de bloggdesignmallar som du har att erbjuda i din gratisversion längre. Jag ångrar ingenting och jag gillar dig fortfarande, men nu har jag hittat nån annan som jag gillar ännu mer. Du får behålla det du fått av mig, men nu vill jag att vi går skilda vägar.

Jag flyttar alltså min blogg till Nouw, och nya adressen blir nouw.com/mammatrams. Som alltid finns här för- och nackdelar.

Fördelar med Nouw

  • Snyggare design
  • blog community
  • möjlighet att nå ännu fler läsare

Nackdelar med Nouw

  • reklam
  • stöd för sidor kommer först i vår
  • långsam och stökig app

Vad gäller reklamen så rekommenderar jag starkt plug-in appen Adblock Plus (länken öppnas i nytt fönster) till webbläsaren för en trevligare och icke-blinkande bloggläsning. De andra 2 nackdelarna är ingenting som du som läsare kommer märka av; det blir mitt alldeles egna problem.

Den gamla bloggen, dvs den här bloggen, kommer att ligga kvar som den är men inga nya inlägg publiceras – med undantag av ett gäng pedagogiska inlägg, varav detta är det första av 4 planerade, om hur man enkelt och relativt smärtfritt flyttar över sitt följande härifrån till nya.

Följa via mail

Du som följer Mammatrams via mail, dvs du som får alla uppdateringar mailade till dig och gillar det gör så här:

  1. Klicka på länken till nya bloggen (öppnas i nytt fönster): nouw.com/mammatrams
  2. Leta upp denna bild i sidospalten:följ mammatrams
  3. Fyll i din mailadress och klicka på ”FOLLOW”.
  4. Du får ett bekräftelsemail i din inbox som du måste svara på, men sen är det klart.

Följa via Bloglovin’

Du som följer via Bloglovin’ hittar nya Mammatrams på den här adressen: http://www.bloglovin.com/blogs/mammatrams-14632843

Följa via WordPress

Ja, det går ju inte längre, tyvärr. Jag föreslår Facebook, Instagram eller Bloglovin’ som alternativ. Blogkeen är också ett sätt, om man föredrar det (Nouw verkar samarbeta med Blogkeen).

Följa via sociala medier

Ingen skillnad. Gör ingenting.

nya mammatrams

Sådär. Är det nån som har nån fråga på detta så säg till, annars så ses vi på nya Mammatrams framöver, eller hur? 😉 😉 😉 Och säg gärna vad ni tycker om den nya, ingenting är skrivet i sten och om det fungerar katastrofalt illa återgår vi till det trygga originalet.

 

Sjuk

Jag är DUNDERSJUK. Framförallt i huvet, resten av kroppen är mest bara svag och feberynklig. Den här dagen tänker jag stryka ur registret sen.

Jag är inte ofta sjuk. När jag var liten kunde jag ibland känna att jag ville vara hemma från skolan – inte nödvändigtvis för att leka, mer för att vila och vara ifred (och såklart pyssla med nåt) – men min mamma lurade man inte i första taget. ”Jag vill inte” funkade inte. En gång försökte jag lösa det genom att äta tandkräm, jag hade hört att man fick feber av det, men det funkade inte heller och äckligt var det dessutom.

Som vuxen är jag tacksam för mitt robusta immunförsvar, och när jag väl är sjuk håller det oftast inte i sig särskilt länge. När jag är sjuk går jag till jobbet ändå, och nu vill jag bara säga att jag vet att ingen tackar mig för det. Jag tycker däremot att jag inte mår sämre där än hemma, men där blir jag i alla fall distraherad från det.

I dagens läge är mitt jobb att hålla vår son med allt han behöver. Imorse, efter en mycket kort natt med mycket febervridande och torrhostande, kände jag med gråten i halsen att den uppgiften översteg min förmåga. Jag orkade inte. Simons morgonjoller tedde sig som auditär tortyr i både tonart och decibel. Att släpa mig upp ur sängen kändes inte ens som ett alternativ.

Björn tar pappaledigt idag, och jag ska sjukanmäla mig till försäkringskassan.

Nu ligger jag i sängen och ser med febervärkande ögon på snön som faller utanför fönstret. Jag gillar inte att ligga här.

image

Det här hade jag velat göra nu. Promenera med Simon i knarrande snö och iskyla, precis som i förrgår.
Älskar snö. Det är så vackert, liksom rent och rogivande.

Fan vad synd det är om mig just nu känner jag. Usch.

Summering 2015

Jaaa…Vad ska man säga? Det hände så ovanligt många stora saker (2), och sen så ovanligt få olika saker i mitt och vårt liv, att det är svårt att skriva ihop en sammanfattning värd namnet. Jag menar, vi köpte hus och jag födde en unge som gjorde oss till föräldrar, men sen, i efterdyningarna av detta som höll i sig resten av året, så hände inte så mycket – i alla fall inte när man ställer det i relation till dessa 2 stora händelser.

Anyway, vardagen är vad som gör livet. Min pappa brukar visserligen säga att när man är 83 år och ser tillbaka på sitt liv så kommer alla de där dagarna man tillbringade på jobbet att flyta ihop till en grej, och så kommer man se mycket tydligare allting runt omkring som man fyllt sitt liv med. Då gäller det att inte ångra något. Jag håller med, men menar också att alla de där dagarna man tillbringar på jobbet inte får bli grå. Man spenderar alldeles för mycket tid, för stor del av sitt liv, där för att det bara ska vara värt en axelryckning.

Detta för oss till kärnan i resonemanget, min livsfilosofi: memento vivere, remember to live (typ). Jag har 12 veckor och en Thailandsresa kvar på min föräldraledighet, och jag börjar tycka det är lite jobbigt. I början av ledigheten tyckte jag det var skönt att vara hemma, det höll i sig ett par månader och sen längtade jag tillbaka till jobbet som bara den. Nu har jag äntligen börjat landa i att vara hemma, jag trivs. Jag längtar inte alls tillbaka längre.

Det är inte ett alternativ att vara hemma längre med Simon. Det är jätteviktigt att Björn får vara hemma med honom, kanske viktigare för Björn än för Simon, och eftersom Björn börjar nytt jobb till hösten så går det inte att skjuta på den perioden… men jag mår nästan dåligt vid blotta tanken på att vara borta från min son. Jag jobbar visserligen bara 4 dar/veckan, men jag slutar sent på tisdagar och börjar übertidigt på onsdagar så då kommer det bli som om jag var borta från honom ett helt dygn i sträck. Små barn mår inte bra av det, och mammatramsare mår definitivt inte bra av det. Ve och fasa.

Memento vivere. Något måste göras, vi får se vad det blir. Spännande.

Simons första nej

Jag nämnde att Simon fått 2 små gaddar i underkäken. Det har sina för- och nackdelar, kan man säga – eller nackdel, singular. Fördelar: alla utom en. Nackdel: man kan uttrycka det så att morgonamningen vi fortfarande kör med är, så att säga, på upphällningen. Han har en tendens att bita tag och hålla fast, det gör nåt alldeles fasansfullt ont och han gjorde det första gången härom morgonen.

”AAAJ! SSSHHHHTTTPFFF!!!” brölade jag, för Simons del till synes helt oprovocerat. Han kastade sig bakåt och stirrade upp mot mig i mörkret, jag kunde precis urskilja det förskräckta ansiktsuttrycket. ”Nej!” sa jag. Han stirrade och höll andan, och jag stirrade tillbaka. Efter ett par frusna ögonblick kom balkongläppsminen, sen protestrop, sen tårar. Jag strök honom över huvudet och lugnade, och han tog nytt tag. Bara nån minut senare hände samma sak igen, och jag reagerade likadant. Nu såg Simon rädd ut i mörkret, han grät stora krokodiltårar och mitt hjärta brast. Jag kunde höra splittret i bröstet, och medan han grät färdigt förklarade jag att så får man INTE göra. När han lugnat sig ville han inte ta tag mer, han fick sin napp och låg sedan ovanligt stilla i min famn och, verkade det som, återhämtade sig.

Skrämde jag honom? Man vill ju inte skrämmas, men man vill absolut inte bli draculabiten i bröstvårtorna som start på dagen heller. De där betten gör det olympiskt svårt att reagera sansat och stabilt, det känns ju som att nån försöker såga av dem med en slö bågfil. Sånt fixar jag inte före frukost.

Sedan dess har han bitit mig nästan varje morgon, alltid med samma svar från mig, och jag upplever att han inte fattar… Så nu känner jag mig lite villrådig, faktiskt. Vi skulle kunna sluta med amningen utan problem, han är inte speciellt intresserad ändå, det är bara det att… det är ju så nyttigt för honom.

Ah, det löser sig. Rätt som det är kanske han ratar mig helt och då har jag inget att fundera över.

Varför vi hör så dåligt

Jag pratade med en kompis för ett tag sen om det här med att höra så dåligt. Hon är sjukskriven för utmattningssyndrom, dvs hon gick in i väggen, och beter sig i mångt och mycket precis som jag – om än av andra anledningar.

Det hela handlar om trötthet, inte dålig hörsel i sig.

Tänk dig att du har ett rum fullt med prylar på golvet, organiserade i kategorier och högar – eller hur man nu vill organisera sina saker – och så går du in där och stänger dörren. Sen kör man in en massa tung (ofarlig) rök i rummet, tills den når dig upp till midjan. Du får en ficklampa att lysa ner i röken med. Där ficklampans ljus träffar skingras röken och du ser prylarna på golvet. När du flyttar ljuset från ett ställe till ett annat sluter sig röken över sakerna igen. Du ser bara det du lyser på. Det är situationen i mitt huvud.

Vad som händer är att man är för trött för att koncentrera sig, för trött för att orka bidra ens det minsta till en konversation om man inte måste. All energi man har går åt till att hålla igång det som är viktigast; i mitt fall Simon, i hennes fall pedalerna. Man har ingen energi att ta av till annat, man går på reserver ofta och blir väldigt oflexibel rent mentalt.

Det innebär i praktiken att när någon pratar men dig, så lyssnar du eller försöker i alla fall, men när denne någon blir tyst så nollställs hjärnan och därmed också samtalet. Det som sas innan bleknar bort i dimman och vad som än sägs härnäst blir en överraskning. Därför kan man höra så brutalt fel ibland, därför att man saknar referenser i sammanhanget. Man orkar inte hålla i en tråd, liksom, så allt som sägs är rimligt. Hjärnan orkar inte lyssna och göra en bedömning mellan olika alternativ om vad som är rimligast, utan den går mer på autopilot och kör på det som ligger absolut närmast till hands.

Resultatet blir ofta lustiga missförstånd, men det genererar också en hel del irritation. Jag blir irriterad på mig själv därför att jag tycker att jag är osmart, och på Björn för att jag inte tycker att han anstränger sig för att göra sig förstådd. Björn beter sig förstås normalt, som han alltid gjort, jag orkar bara inte anstränga mig för att möta honom halvvägs som jag brukar. Att försöka bringa reda i det min hjärna säger att han precis sagt kräver energi av mig som jag inte har, därför upprepar jag bara vad jag hörde så att han kan ordna upp det själv.

”Ja, så är det. Precis så är det för mig också”, sa min utbrända kompis upprört när jag berättade hur det går till hemma hos oss. I oförmåga att vidare understryka sitt medhåll fick hon syn på en skylt vid sidan av gångvägen och utbrast, som en förvirrat naturlig fortsättning på samma spår: ”Och vad står det på den här skylten (hon lyckades få ”skylten” att låta som den bittraste av förolämpningar)? Va? Antikrist?”

Skylten i fråga visade små tecknade promenerande barn under texten Knatteknallet. Vår förvirring begränsar sig med andra ord inte bara till hörseln.

Årets pizzadag…

…”måste väl ändå vara idag, eller?” sa jag till Björn i morse, och enligt tv4nyheterna så stämmer det dessutom – såg jag för en stund sedan.

Om kvällen igår kan jag berätta att Simon skötte sig utmärkt – tills han blev trött såklart. Man kan inte begära mycket mer än så. Han hoppade runt från famn till famn, pratade, skrek glatt, dreglade friskt och gnagde på soffbordet. Vid middan satt han först i mitt knä och åt smörgåsrån, sen i Björns knä, ett tag stod han på golvet och diskuterade med min stol och ett tag stod han i Rasmus knä. Rasmus hade varnats för Simons hårdhänta förkärlek för betandade näs- och hakpussar, men han måste ju testa. Jag förstår det, Simon är såååå go och glad och kramig och nära som förspel till sina attacker, man vaggas in i ett falskt lugn av gullighet innan han griper tag i skägg/hår/ögonbryn/öron och hugger en i halsen/hakan/näsan/whatever, Dracula style.

Simon pussar Rasmus

Han har fått nu, äntligen, 2 små sylvassa framtänder i underkäken och jag kan bara föreställa mig hur ont det där måste ha gjort på stackars Rasmus. Men samtidigt kan man inte låta bli att gapskratta, hur ont det än gör och det ser dessutom väldigt kul ut när man inte själv drabbas.

Vi hade kollat att det fanns pilatesboll på plats, hade med oss liggdelen till barnvagnen, och sovsäcken/åkpåsen men glömde filten som alltid brukar ligga i Simons säng. När han väl blev trött och hade fått sin mat och var på väg att krevera av trötthet tog jag med honom in i deras sovrum och satte mig på bollen, 1,5 timme senare än hans vanliga sovtid. Han somnade, nån jävel som inte kan klockan smällde några smällare och en raket utanför fönstret, han vaknade och jag började om på sången om vandringsmännen 17 gånger. Sådär höll vi på i 20-30 min innan jag gav upp. Han var uppe nån timme till, sen gjorde det ont i hjärtat att se honom så lost, så jag bar honom till gästrummet. Vi stod i mörkret och tittade ut på Stockholms uppvärmning inför nyår, hummade och vaggade. Jag la mig på gästsängen efter ett tag eftersom jag också var trött, och efter en del orkeslöst huffande och buffande somnade han liggande på min tröja som jag fick krångla av mig och lämna med honom när jag smög ut och stängde dörren.

Vid tolvslaget drack jag gott (!) alkoholfritt bubbel, skålade med Björn och alla och tittade på fyrverkerierna ovanför Skansen – vi kom i alla fall fram till att det måste ha varit Skansen vi såg.

Ljudvolymen var hög men Simon tvärsov. När vi skulle åka hem och vi fick väcka honom tittade han sig bara omkring och orkade inte röra en fena. Mycket smidigt.

Vi åkte från nyårsfirandet kl 01, jag körde och jag kan säga att det var tufft. Vi somnade framåt 02 och Simon vaknade framåt 06:30. Det var Björns tur att ha sovmorgon så jag gick upp (efter 30 min mental laddning) och la mig på soffan med Simon. Han klättrade runt på mina ben och kämpade sig mot ljusstaken på fönsterbrädan med ett sällan skådat fokus. Efter ett tag skulle jag gå och hänga tvätt och lämnade sonen i vanlig ordning inringad av kuddar på soffan, och du vet hur det låter när barn slutar låta? Man upptäcker plötsligt att oj vad tyst det blev, och så rusar man dit för att kolla läget. Jag möttes av det här läget:

skräckslagen orkidé

ledsen orkidé

avgnagd orkidé

Jag fattar inte hur han kunde nå den stackars blomsterkvisten, men enligt giftinformationscentralen är det ingen fara. Orkidén, vill jag säga, är av en annan åsikt.

När det blev dags att sova förmiddag somnade jag också och var inte på benen förrän vid 12:30 igen. Resten av dagen har varit lugn, seg, och vi har äntligen bokat flyget till Thailand i mars 🙂 Wohooo, jag har aldrig varit i Thailand. Vi flyger till Bangkok och så utgår vi därifrån, 3 veckor blir vi borta under den tiden då Björns föräldraledighet överlappar min – vilket den gör under ca 4 veckor.

Det kommer bli grymt 🙂

2015 är till ända (!)

Haha vad roligt, jag fick ett mail från wordpress:

WordPress.coms trupp av statistikapor skapade en 2015 årlig sammanfattning för denna blogg.

Här är ett utdrag:

Konsertsalen på Sydney-operan rymmer 2 700 personer. Den här bloggen besöktes cirka 11 000 gånger under 2015. Om den hade varit en konsert på Sidney-operan skulle det ta cirka 4 utsålda föreställningar för att lika många personer skulle få se den.

Det var ju kul, att de uttrycker sig så. De flesta av de där besöken tror jag i och för sig att Simons farmor och mormor står för så helt realistiskt är det nog inte med jämförelsen med Sydney-operan.

Ikväll ska vi på nyårsmiddag hos en kompis till Björn och hans flickvän. Vi blir 4 par, och de vi ska till väntar barn i maj (tror jag det var). Andra paret ska ha  nu i januari så de kanske till och med uteblir – hoppas inte! Jag har sytt en fräsig nyföddpresent till dem, tadaaa:

nyfödd leopard

Tredje paret är Robban och Maria, Humpes föräldrar, och så vi då. Det ska bli jättekul, men jag ställer mig tveksam till hur jag ska lyckas hålla mig vaken ända till 12… Anna tyckte, när jag luftade dessa farhågor för henne, såhär:

”Men varför måste man? Kan man inte bara samlas i goda vänners sällskap och ägna det gångna året en varm tanke, skåla för det och och sen nöja sig med det? MÅSTE man vara vaken till 12? Raketer har väl för sjutton alla sett förut!”

Det är väl mest att det känns lite trist att inte skåla in det nya året… Anyway, det blir nog bra i vilket fall. Jag känner mig omåttligt tacksam för 2015 och kommer nog alltid tänka på det som ett av mina bästa.

Gott Nytt År!

Gott nytt år