Stor & Liten

Vi var på BVC igår för 6-månaderskollen, även om det nästan blev en 7-månaderskoll istället. Sist vi var där var innan vi började ge honom ersättning, och då hade han inte tjockat på sig som han skulle och halkat ned en kurva på deras diagram där. Igår godkändes han rakt av, men han följer nu den undre kurvan som han halkade ner på istället för att ta sig tillbaka upp där han var innan. Simon är liten av sig, han är skapt sån, men nu ligger han liksom på lägsta möjliga kurva innan han inte ens kvalar in på diagrammet.

Är jag orolig? Nej. Han mår uppenbarligen bra. Men… det är klart att jag hellre hade sett att han hade lite att ta av. Tänk om han blir sjuk, har han reserver så han klarar sig då…? Klart han har, säger BVC. Björn funderar inte lika mycket på det, och lite av det kan ha med att göra att han aldrig ser andra barn och alltså inte riktigt har nåt att jämföra med. Men idag gick det upp för honom också. Vi har äntligen bokat inspektion av Humpe som är ca 5 månader yngre än Simon, och det visar sig det det är en tjej som antagligen ligger på nån av de övre kurvorna.

bebisstorlek stor och liten

Kläderna som jag sydde till Humpe i strl 62, i hopp om att de inte skulle vara för små, är för små. Kanske inte mössan men de hör ju ihop, så det är bara att göra nytt. Jag är nästan lite glad för det, eftersom jag tycker det är så kul att göra. Vi får se vad det blir.

Humpes nyföddpresent3

Att ta vara på nuet

Jag höll precis på att försöka ta bilder på Simon som modellade i sina nya kläder jag sytt (och som han snart växer ur). Jag kom på mig själv med att tala om för honom hur fin han är, och hur bilderna kommer bli ännu bättre när han lär sig krypa eftersom man då får lite fler vinklar att välja mellan.

byxa, mössa, dregglis, gitarrer

Ibland känns det som att vi har så bråttom. Jag längtar tills han får sina första tänder, kravlar sin första meter, börjar använda ordliknande ljud för att prata med oss och framför allt lär sig Hitta Nappen Själv i sin säng. Helst i mörkret. Men så tänker jag på första tiden då han var nyfödd, hur varmt och mysigt det var och hur nära vi var varandra hela tiden. Mitt minne förskönar det hela, det vet jag, för när jag funderar lite så kommer jag ihåg att det var mycket ångest i olika tappningar inblandad i det där men allra oftast var det fantastiskt också, trots att han inte gjorde mer än att sova, amma, bajsa och sova ännu mer.

Jag tycker det är svårt ibland att inte ha bråttom, att inte förväntansfullt och lite otåligt längta efter utveckling, och istället ta vara på den tiden som är nu. Allt det där andra har sin tid, det med. Inom en ganska snar framtid kommer jag troligtvis sentimentalt tänka tillbaka på tiden (dvs nu) då Simon alltid var kvar där man lämnat honom, på samma sätt som jag nu minns den nyfödda tiden med sådan värme.

Nu är dessutom den bästa tiden; han sover visserligen dåligt men är inte inne i nån monsterfas och har precis lärt sig kramas. Jag kan stå med honom i armarna länge länge, så länge han kramar mig och bara myser och låter lite. Oftast bajsar han när han gör detta men det tar jag med en axelryckning – min son kramar mig. Hallå. Allt annat känns oviktigt.

Lilla tygfacket

Mamma räddade ett påslakan från min moster, som tänkt slänga det eftersom det skadats på nåt vänster i tvättmaskinen, och frågade om jag ville ha det. Eftersom jag länge tänkt sy sängkläder till Simons säng som fortfarande är i vaggstorlek så passade det bra.

Jag fick ut ett påslakan, 2 lakan och 2 ”örngott”. Man kan inte stoppa nån kudde i örngotten eftersom bebisar som sover i så små sängar inte behöver ska ha kuddar; de är mer som dreggel- och kräkskydd. Sedan var det lite tyg över så av bara farten började jag göra ett tygfack, en liten tygnecessär som ska hänga på utsidan av spjälsängen/vaggan där man kan stoppa reservnappar, extra kräklappar och öronproppar eller vad man nu vill ha där.

nya sängkläder

Jag visar 2 bilder eftersom jag inte kunde välja mellan ”verklighetstroget” och ”lite snyggare”.

sleep sheep

Cloud b, Speldosa med sensor, Sleep sheepApropå ovan bilder så är det där sovfåret, Sleep Sheep, en jättebra uppfinning som vi inte har haft den minsta användning av hittills. I fåret sitter en ljuddosa som kan spela upp olika ljud (hjärtljud som låter jätteskumt, valsång, regn och vågor) i lugnande och sövande syfte, jag köpte det när Simon härjade för fullt i en av sina oräkneliga faser som hann gå över innan jag fick hem det. Det är dumt att fåret inte går att tvätta, det är inte gjort för att leka med och gnaga på, annars hade det kunnat vara till annan nytta istället. Men vem vet, jag tror fortfarande att den dagen kommer komma då jag tackar mig själv innerligt för att jag köpte det.

Humpes nyföddpresent

Robert och Maria fick sin lilla dotter till slut. Arbetsnamnet var Humpe, vi vet inte vad hon ska heta än så jag kallar henne det tills vi får träffa henne. Jag är så nyfiken så jag håller på att förgås…! Det är inte länge sedan jag hade en nyfödd unge men jag är ändå redan sentimental och överintresserad av andras nykläckta humpar… trodde jag hade flera år kvar till dess, men hursomhelst: nyfött folk ska ju få present, så istället för att köpa så sydde jag. På så sätt riskerar vi inte att ge dem nåt de redan har.

Simon fick agera modell:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag använde överblivet tyg från en klänning jag sydde till mig själv för ett par år sedan, och sydde i strl 62 i hopp om att få träffa henne innan hon växer ur det, men med tanke på hur stor hon verkar vara och sådär så är det tveksamt om vi hinner. Jag får väl sy nytt och sälja detta på Tradera eller nåt i värsta fall.

Gipsavtryck, resultatshow

Vi var och hämtade det omtalade gipsavtrycket på öppna förskolan i tisdags… och efter all tid vi la ner veckan innan på att klanta runt i den där ateljén, monopolisera två personal av två möjliga i 45 minuter och slutligen fipplade vidare för egen maskin, så måste jag säga att resultatet blev… otillfredsställande. Jag har som lägsta krav att det ska framgå att Simon är 100% människa och inte någon spännande korsning, och det finns utrymme för visst tvivel om man närstuderar högerfoten – vilket jag naturligtvis gör eftersom jag är perfektionist.

högerfoten

Gör om, gör rätt.

Trolldeg kan man jätteenkelt göra själv, men var får man tag på gips som inte kostar halva föräldrapenningen? Panduro är som standard tokdyrt…

resultatet

I väntan på adekvat tidsbrist bättre tider* så gör jag annat med puligheten; smygreklam för bloggen 😉

smygreklam för bloggen

Den här mössan jag sydde för inte länge sen alls har Simon redan lyckats växa ur, så jag ska ge bort den – dvs jag ska lägga den i ekorummet på öppna förskolan och smygreklama lite. Simon skrattade gott när jag penslade honom med färg under foten för att piffa till den lite. Mössan alltså.


*Jag jobbar bäst under stress och Simon är inte ett halvår gammal särskilt länge till.

 

 

Klart man ska ha ett gipsavtryck…

Simon på öppna förskolan

På öppna förskolan dit vi brukar gå där vi har varit 3 gånger nu så gör de gipsavtryck eller vad det heter, du vet såna där gipsavgjutningar av bebishänder och bebisfötter, på tisdagar. Sist jag var där med Simon lovade som sagt sångtanten att vi skulle lösa gåtan med att gjuta i min egna ram tillsammans.

Idag var vi där.

Hon tittade på min ram och sa ”jaha… jaa, undrar hur vi ska fixa det där…”. Men vi löste det, vi var 4 pers som slog våra kloka huvuden ihop och, tror vi, löste det hela genom att stötta upp trolldegen på en kartongplatta som i sin tur stöttades upp på 2 gamla matlådor inne i ramen.

gipsram

Det tog säkert 20 min att få till den jämna fina yta som måste vara i degen för att det ska kunna bli bra. När vi sen tryckte ner Simons andra fot i degen så var jag så fokuserad på det att jag glömde hålla i hans första fot. Det slutade med att han hade 3 fotavtryck och 2 handavtryck i ramen, och så kunde jag naturligtvis inte lämna det så det var bara att göra om. Jag och en personaltant – en före detta keramiker – ägnade således 10 min med att smeta igen alla fotavtrycken för att sedan försöka på nytt.

blivande gipsavtryck

Jag kände mig jättedryg och erbjöd mig att bara skrota allt och komma tillbaka och göra om nästa vecka, eftersom de säkerligen hade annat för sig än att tramsa runt med mig där, men det behövdes tydligen inte.

Om en vecka ska vi hämta det färdiga resultatet… det ska bli spännande att se hur det blev till slut.

Förkylning = overdrive

Simon har varit hängig med snoriga nysningar och hosta. Det var visserligen förra veckan, men sen blev Björn smittad och dunderförkyld i halsen. Idag är han tillbaka på jobbet och då sitter jag hemma och är sjuk istället. Simon snorar, mitt huvud dunkar och på nåt mystiskt sätt, jag misstänker gammal mascara, har jag dragit på mig en slags ögoninfektion. Jag tror att det bara är en vagel, men nu ser jag ut som om jag fått en smocka. Igår kväll gick det inte att stänga ögat och i morse gick det inte att öppna. Nu flaggar det på halvstång. Happy day.

I och med att jag är risig går min kropp upp i overdrive, dvs jag kör ner huvet i sanden och bränner på som bara den eftersom jag tror att jag inte kommer orka resa mig igen om jag sätter mig. Alltså har garderobsprojektet nu kommit in i nästa fas; tapetsering.

preppa tapet

Garderoben har det där dumma 60-måttet, och jag hade hoppats att det skulle gå att använda Ikeas garderobsinredning till STUVA-serien men det saknas 4 mm i min garderob så det är bara att vända sig till Elfa. Glidlister till trådbackar köptes i måndags på färgaffären, och när jag ändå var där kollade jag på tapeter.

Den här skulle passa perfekt som fondtapet i Simons rum. Men alltså per-fekt. Gissa vad den kostar? Gissa.

favorittapet

1490:-/våden.

Kommer inte hända.

Fan.

Världens bästa babycafé med babypyssel

I tisdags förra veckan var jag och Simon på babycafé på öppna förskolan ett par tunnelbanestationer härifrån. Öppna förskolor finns ju överallt, vi hade dittills bara varit på Svenska Kyrkans och det var ju som sagt inte helt lyckat, men den här hade jag hört talas om i föräldragruppen att den skulle vara speciellt bra.

Det var den.

De har sångstund varje dag kl 10 och kl 14, vi var där kl 10 och det var en hel del bebbar med föräldrar där. Alla fick inte plats på mattan men det gjorde ingenting. Det var egentligen väldigt anspråkslöst, en tant som sjöng små mysiga vanliga sånger – mors lilla Olle, imse vimse spindel, och flera av de där jag inte kan namnet på (”på havets vågade-vågade-våg jag tror jag sågade-sågade-såg”) – och träffade rätt toner för det mesta och det räckte gott och väl. Sångtanterna i Kyrkan sjöng upp innan sångstunden, de lät som om de var vana att hålla konsert i kyrkan, men med den här damen kändes det mycket lugnare, stillsammare, och opretto. Jätteskönt. Simon tyckte det var jättekul, han var så taggad att han inte hade ro att sitta still, så jag höll honom stående mot de andra i ringen och han steppade till sången, flinade mot alla och dreglade kopiöst.

Det visade sig att på tisdagar har de även gipsgjutning i ateljén, för avtryck av babyhänder och -fötter. Om man ville kunde man ta med egen ram och gjuta direkt i den.

Igår var vi på plats igen, och jag frågade sångdamen om en ram jag har hemma som är mer hylla än ram, om man kan gjuta direkt i den osv. Vi kom överens om att hon skulle fundera på en lösning till nästa tisdag och jag skulle ta med mig ramen då och så löser vi det tillsammans.

Tanken på att gjuta Simons avtryck i gips har aldrig slagit mig, men det kan ju vara en kul grej att ha. Om man gör det snyggt så är det en mysig grej att ha på väggen. Jag skulle aldrig ha kommit på tanken om de inte hade haft en ateljé där. De gör tydligen även avtryck i färg som man kan sätta på tex lakan, vilket gav mig en idé om vad jag ska göra med min testmössa.

Det är nämligen så att jag håller på att arbeta fram (ja, varför göra nånting enkelt, varför ta nåt från nätet när man kan återuppfinna helt själv) ett mönster för babymössa, och för varje version jag gör så syr jag upp ett ex och testar på Simon. Första försöket blev som bekant inte helt rätt, mössan är bucklig och alldeles för stor.byxsuccé

svart bebismössaAndra försöket, en svart mössa, blev liksom fyrkantigt. Inget fel, men inte den form som jag vill ha. Det är synd att slänga den, eftersom det egentligen inte är nåt fel, så jag tänker att jag ska trycka en Simonhand eller Simonfot på den och så kan vi ha den ändå.

Tredje försöket är en vändbar modell, bättre passform denna gång så jag tror att jag har hittat rätt.

Det går jättefort att sy en mössa, hur enkelt som helst egentligen. Jag använder gamla överblivna stuvar från klänningar jag sytt till mig själv 🙂

vändbar mössa

Gör om, gör rätt

byxfailKommer du ihåg den där lite pinsamma byxfailen jag inte helt stolt visade prov på för inte så länge sen? Jag sydde aldrig klart byxorna eftersom jag, ännu en gång, trott att om jag tar ett kasst mönster och syr det i snyggt tyg så blir det bra ändå. Det kan ALDRIG bli bra ändå. Däremot krävs det (för min del) ett tyg man gillar för att det ska vara värt mödan att experimentera.

Det här tyget köpte jag som stuvbit när jag var inne och skulle ha gardinöglor till landet för nåt tag sen. Jag hade Simon i sele på magen och han sträckte sig efter stuvbiten när jag plockade upp den. Det var inte mycket tyg alls, men tillräckligt för att testa att sy små saker.

Han har redan ett par byxor som passar honom väldigt bra, så jag gjorde ett nytt mönster från dem. Gör om, gör rätt.

hajbyxor mössa dregglis

Och när jag ändå var i farten sydde jag dregglisen (som jag hittade en del av mönstret till här), som det hela handlade om från början, och en mössa (mönster här). Mössan är på tok för stor, men det är för att jag mätte fel. Egentligen är det inget fel på den. Jag lovar. Fodret på mössan, muddarna och baksidan på dregglisen kommer från en av mina långärmade tröjor jag tänkt slänga.

byxsuccé

Simon gillar fortfarande tyget. När vi åkte till Ikea idag satt han och petade sig själv på knäna hela vägen dit.

Eftersom det blev så pass bra tänkte jag använda samma mönster igen och sy ett par byxor (och nytt försök till mössa) till en liten nyfödd flicka (Björns polare) som vi förhoppningsvis snart får nöjet att stifta bekantskap med.

Kreativitetsanfall

Att vi har så mycket på gång med huset gör mig jättepeppad att göra ANNAT än det som är på gång. Så, jag var bara tvungen att testa att sy ett par byxor (till Simon naturligtvis) eftersom jag egentligen borde sy dregglisar och ville ha ett par byxor som matchar. De blev skitfula så jag sydde inte klart dem.

byxfail
Byxfail

Så istället för att göra dregglisen som så akut behövs så sydde jag ett pillband till barnvagnen – egentligen borde jag satt en dragkedja undertill istället för kardborreband, men jag fick för mig att det skulle vara lättare att ta på och av då. Det blev det inte.

pillband till barnvagn brio

Som tur är fick Simon paket på posten helt oväntat av sin morfar och nanny Pia,

dregglisar pippie

så jag behöver inte känna mig stressad att få klart några dregglisar än på ett tag. Jag har sånt jäkla flyt 🙂