Årets pizzadag…

…”måste väl ändå vara idag, eller?” sa jag till Björn i morse, och enligt tv4nyheterna så stämmer det dessutom – såg jag för en stund sedan.

Om kvällen igår kan jag berätta att Simon skötte sig utmärkt – tills han blev trött såklart. Man kan inte begära mycket mer än så. Han hoppade runt från famn till famn, pratade, skrek glatt, dreglade friskt och gnagde på soffbordet. Vid middan satt han först i mitt knä och åt smörgåsrån, sen i Björns knä, ett tag stod han på golvet och diskuterade med min stol och ett tag stod han i Rasmus knä. Rasmus hade varnats för Simons hårdhänta förkärlek för betandade näs- och hakpussar, men han måste ju testa. Jag förstår det, Simon är såååå go och glad och kramig och nära som förspel till sina attacker, man vaggas in i ett falskt lugn av gullighet innan han griper tag i skägg/hår/ögonbryn/öron och hugger en i halsen/hakan/näsan/whatever, Dracula style.

Simon pussar Rasmus

Han har fått nu, äntligen, 2 små sylvassa framtänder i underkäken och jag kan bara föreställa mig hur ont det där måste ha gjort på stackars Rasmus. Men samtidigt kan man inte låta bli att gapskratta, hur ont det än gör och det ser dessutom väldigt kul ut när man inte själv drabbas.

Vi hade kollat att det fanns pilatesboll på plats, hade med oss liggdelen till barnvagnen, och sovsäcken/åkpåsen men glömde filten som alltid brukar ligga i Simons säng. När han väl blev trött och hade fått sin mat och var på väg att krevera av trötthet tog jag med honom in i deras sovrum och satte mig på bollen, 1,5 timme senare än hans vanliga sovtid. Han somnade, nån jävel som inte kan klockan smällde några smällare och en raket utanför fönstret, han vaknade och jag började om på sången om vandringsmännen 17 gånger. Sådär höll vi på i 20-30 min innan jag gav upp. Han var uppe nån timme till, sen gjorde det ont i hjärtat att se honom så lost, så jag bar honom till gästrummet. Vi stod i mörkret och tittade ut på Stockholms uppvärmning inför nyår, hummade och vaggade. Jag la mig på gästsängen efter ett tag eftersom jag också var trött, och efter en del orkeslöst huffande och buffande somnade han liggande på min tröja som jag fick krångla av mig och lämna med honom när jag smög ut och stängde dörren.

Vid tolvslaget drack jag gott (!) alkoholfritt bubbel, skålade med Björn och alla och tittade på fyrverkerierna ovanför Skansen – vi kom i alla fall fram till att det måste ha varit Skansen vi såg.

Ljudvolymen var hög men Simon tvärsov. När vi skulle åka hem och vi fick väcka honom tittade han sig bara omkring och orkade inte röra en fena. Mycket smidigt.

Vi åkte från nyårsfirandet kl 01, jag körde och jag kan säga att det var tufft. Vi somnade framåt 02 och Simon vaknade framåt 06:30. Det var Björns tur att ha sovmorgon så jag gick upp (efter 30 min mental laddning) och la mig på soffan med Simon. Han klättrade runt på mina ben och kämpade sig mot ljusstaken på fönsterbrädan med ett sällan skådat fokus. Efter ett tag skulle jag gå och hänga tvätt och lämnade sonen i vanlig ordning inringad av kuddar på soffan, och du vet hur det låter när barn slutar låta? Man upptäcker plötsligt att oj vad tyst det blev, och så rusar man dit för att kolla läget. Jag möttes av det här läget:

skräckslagen orkidé

ledsen orkidé

avgnagd orkidé

Jag fattar inte hur han kunde nå den stackars blomsterkvisten, men enligt giftinformationscentralen är det ingen fara. Orkidén, vill jag säga, är av en annan åsikt.

När det blev dags att sova förmiddag somnade jag också och var inte på benen förrän vid 12:30 igen. Resten av dagen har varit lugn, seg, och vi har äntligen bokat flyget till Thailand i mars 🙂 Wohooo, jag har aldrig varit i Thailand. Vi flyger till Bangkok och så utgår vi därifrån, 3 veckor blir vi borta under den tiden då Björns föräldraledighet överlappar min – vilket den gör under ca 4 veckor.

Det kommer bli grymt 🙂

Det snöar! HURRA!!!

årets första snö

Årets första snö kom igår kväll – bättre sent än aldrig. Jag älskar snö, det här är vad som händer i mitt huvud när jag går ut i nyfallen snö:

när det precis har snöat

Jag blir glad och upprymd och måste göra egna spår i snön, vid sidan av gångvägen om jag måste. Den detaljen visade sig vara en aning besvärligt med barnvagnen, så vi kanske får byta till vinterhjulen jag var iväg och köpte för ett tag sedan nu. Måste säga att jag är mer sugen på att montera skidor på vagnen istället. Det måste ju vara mycket roligare att köra den då 🙂

Julafton

Jag liksom gled över julafton i år. Jag lagade mindre mat än våra gäster – dvs ingen alls – och halvlåg mest i soffan inom synhåll för Simon som likt en social världsmästare hoppade runt från famn till famn och gav alla blöta bebispussar – dvs han drog alla i håret och gnagde dem på hakan.
Björn slet som ett djur i köket med revbensspjäll och potatis och allt som skulle koordineras i ugnen, mamma dukade och folk slog in sina klappar till julklappsspelet i tur och ordning i min ateljé. Jag drog mitt strå till stacken genom att tända ljusen.

Julklappsspelet utspelade sig halvtimmen innan Simon var nära att bryta ihop av trötthet, så jag fick mata honom och spela samtidigt. Jag löste det så att jag matade honom med hakan och spelade med den fria handen.

Julklappsspelet

Jag vann en av mina egna julklappar av misstag, kakor, ljus, servetter och INGEN av alla de halvflaskor vin av olika sorter som flera hade fått den genialiska idén att köpa.

Simon fick ett gäng julklappar också, bland annat en klassisk (och jättebra) gåvagn, men när vi kommit så långt hade han somnat för länge sen så vi (Björn) fotade honom med dem dagen efter.

God Jul

god jul bebis

Simon vaknade i vanlig ordning runt 06:30 och vi har varit uppe sen dess. Innan de andra vaknade (Carina kom sent igår kväll) passade vi på att ha en photo session bredvid granen. Det skulle vara under granen, men det gick inte. Han rev med sig en kula innan jag räddade det stackars trädet och satte dem på armlängds avstånd från varandra.

Idag kommer mamma, lillebror + tjej, faster Carina är ju redan här, Björns mamma och hennes dotter, så vi blir 8 + Simon.

Vi ska spela julklappsspelet, så jag måste till centrum och handla lite. Det går till så att alla köper julklappar, vi har bestämt 6 st per person, för max 50 kr st. Det måste vara en förbrukningsvara av något slag – vi har haft prylar tidigare år vilket är roligare att handla till men i ärlighetens namn så blir det bara en massa prylar som samlar damm resten av året. Alla slår in klapparna i samma papper, sen lägger man klapparna i en hög på bordet. Man spelar med 2 tärningar. Får man 1 eller 6 får man ta en klapp ur högen. När klapparna är slut ställer man äggklockan på 20 min och spelar. Får man 1 eller 6 får man ta en klapp från någon annan, vem som helst och vilken som helst. Man får inte ta någons sista julklapp. När tiden är ute öppnar alla en i taget så att alla hinner med att se vad som finns, och sen är det fri byteshandel.

Innan dess ska jag som sagt köpa sista klappen, slå in, stryka juldukar, hjälpa till med maten, städa, klä mig osv. Jag har fyra timmar på mig, så de e luuuugnt – sa tidsoptimisten 😉

God Jul!

precis innan granen välte

Med Tessan och Ebba på MOS

Igår var jag och Simon på Mall of Scandinavia, som vi kallar Mos eftersom ingen människa orkar säga Mall of Scandinavia mer är en gång utan att det låter som jättekonstig namedropping, och träffade Tessan och Ebba. Ingen av oss har varit där förut, och så träffas vi så sällan och Ebba var ledig och Tessan står på tröskeln till ett coolt nytt jobb så hon var också ledig, kan man tänka sig.

Anyway. Vi kom iväg hemifrån vid 11:30 efter att ha klarat av både förmiddagsvila och lunch… det var visserligen på håret att det alls blev nåt, vårt bilbatteri är värdelöst och bilen hade inte körts på en vecka så batteriet dog (sånt känner man i skrämselnerven) i samma ögonblick som bilen till slut hostade igång. GPS styrde oss till en gata där man kunde se Mosskylten på andra sidan järnvägen, sen försökte den säga att vi var off road så jag gick på skyltar och det blir sällan rätt när jag ska göra det. Jag kom ända in i garaget, men sen kom jag också ut ur garaget utan att fatta var det gått fel, så det blev ett stolt ärevarv i en rondell och sen ett nytt mycket mer beslutsamt försök* på nedervåningen.

MOS intet ont anande

Stället är jättestort, och man kunde tro att det inte skulle vara så mycket folk mitt på dagen en fredag men det var ungefär som att tro att man ska slippa köa på Gröna Lund den 10e juli kl 12:30.
Dumt, alltså.

MOS entré

Jag mötte dem på ett sushiställe (Ebba är ungen som väljer sushi framför pizza och hamburgare och sånt), sen promenerade vi runt lite och min mobilkamera vägrade ta skarpa bilder.

MOS Ebba och Tessan

Här ser vi Ebba i rosa kläder med matchande ballong och gummistövlar, och Tessan som försöker hinna med att i farten titta in i affärerna vi passerade på väg mot…

MOS Disney Toaletter lekrum

…tadaaa! Mardrömsbutiken från helvetet. Jag tog sats, som på parkeringen tidigare, och peppade mig själv från att skylten kom i sikte och hela vägen fram. Det räckte 2 meter in i affären, sen vände jag och väntade utanför i vad som kändes som en evighet. När de kom ut igen himlade Tessan med ögonen bakom Ebba och såg ut som att hon skulle behöva en drink eller 2, kanske en chockfilt också, och Ebba ville ha glass. Efter glasspausen var det dags att åka, då hade vi varit där i 1,5 timme och sett typ 1% av stället.

MOS designer gallery

Här gick vi inte in. Vi kom fram till att vi måste ses nån dag efter jul, bara hon och jag, och knata hela stället runt. Eller ja, hon sa nån gång i februari efter att hon fått sin första lön, men jag valde att översätta det.

 


* Ett mycket mer beslutsamt försök går till så att man tar mental sats, lite som på cykeln inför en uppförsbacke, koncentrerar sig som attan och pratar högt med sig själv medan man gör det så att man kan prata sig själv till rätta när man får dumma infall, alternativt skälla på sig själv om man inte hinner värja sig från sagda infall.

Hur man inte letar

grotesco på scalaIgår kväll var ju som sagt mamma barnvakt åt Simon medan jag och Björn gick på Grotesco på Scalateatern. Det var på håret, dels att vi hann dit i tid med 6 min marginal, och dels att vi hittade biljetterna.
Det är så att när jag letar efter något så gör jag mig en bild i huvet av det jag letar efter, och sedan lägger jag den som ett filter för ögonen och försöker vara effektiv. Det hela bygger på att det jag letar efter ser ut precis som jag tror, annars funkar det inte.
Det sista jag mindes av biljetterna var att jag tog upp dem ur skötväskan, tittade på Björn och liksom kände att vad jag än gör med dessa nu så blir det fel.
”Vart ska jag göra av dem, så de inte kommer bort? Om jag ska komma ihåg var de är så får de ligga kvar i skötväskan nu”, sa jag. Han sa:
”Sätt upp dem på väggen i tvättstugan”, för där brukar vi sätta upp saker som vi måste komma ihåg.
Vad som hände sen mindes jag inte, så jag gick till tvättstugan. Biljetterna var inte där. Jag letade i skötväskan; inte där heller. Inte heller i Björn arbetsrum, eller bland mina papper i ateljén. Jag ringde Björn och förklarade läget, sa att jag höll på att låsa mig och att även om jag tittade på dem nu så skulle jag inte se dem. Det var jättejobbigt, tänk om vi inte hittar dem osv. Inför utsikten att inte komma iväg åkte Björn hem tidigare från jobbet. Jag fortsatte leta. Sen kom mamma, och då hittade jag dem.
Var? I tvättstugan, där jag letat först. Kvittot satt framför, det var därför jag inte sett dem. Virrpanna.

vi hann grotesco
Grotesco, och jag ska inte avslöja nåt men det var väldigt bra. Jag har inte skrattat så mycket på väldigt länge.

 

Hur gick det?

…med allt jag höll på med samtidigt (se föregående inlägg) undrar kanske ingen. Jo, men det ska jag berätta:

  • Simonmaten kommer räcka hela helgen, tror jag.
  • Björn tog ett snack med julgranen när han kom hem.

julgranen har återhämtat sig

  • Ett gäng dregglisar färdigställdes i träningens tecken (med nya maskinen) av mina gamla avlagda tröjor, tillsammans med ett par byxor med matchande dregglis, och senare också mössa. Jag gjorde mössan en storlek för liten eftersom tyget inte hade räckt annars, men vi har ju kompisar som väntar ungar så den kommer nog till nytta nån gång (älska öron). Jag har ingen bild på byxorna eftersom jag inte hittar systemkameran jag fotade dem med, men det kommer väl upp en på Instagram senare.

dregglisar och mössa

  • Jag har sparat 3 st kokos- och rompraliner i kylen till mamma som ska sitta barnvakt åt världens mammigaste bebis ikväll när jag och Björn ska gå på Grotesco. Det är av ren barmhärtighet, för Simon är inte så lättsam som han brukar just nu med sin mammafas och allt. Men det kommer säkert gå hur bra som helst, och det är inte varje kvartal man får gå på teater heller så jag ser verkligen fram emot ikväll.

grotesco på scala

Allt samtidigt

Simon sover fortfarande (!!) så här kommer en uppdatering av vad som pågår, samtidigt, när han inte är med:

  • Ambitiös tillverkning av bebismat för infrysning till tröttare dagar

bebismat i tryckkokare

  • Hantering av julgran. Björn var iväg och köpte en igår kväll för att slippa göra det samtidigt som resten av Stockholm på lördag. Under natten välte den och nu stöttar den sig demonstrativt mot väggen, bort från kartongen med julgransprydnader.

årets julgran

  • Tillverkning av dregglisar på golvet i ateljén. Jag har äntligen packat upp min babylock och tränar med den genom att göra dregglisar till Simon.

dregglistillverkning på golvet

  • Rensning av innehållet i kylen. För det blev ju en del över från kusinträffen i söndags, och , ja, vi behöver plats… och så.
    Ibland får jag syn på kakao/vaniljbollarna och tror att det är köttbullar, och får en riktigt glad överraskning när jag upptäcker vad det egentligen är. Och ja, jag hinner glömma att de finns där ibland, det är en av fördelarna med amningshjärnan som sätter så mycket krokben för mig annars.

hemmagjorda praliner

  • Sist men inte minst, scanning av Blocket efter vinterhjul vilket vi nu hittat och ska åka och hämta så fort Simon vaknat och ätit och sådär. Hon ville helst sälja båda, men vi ska ju ut och resa i mars så det är väl lika bra…

vinterhjul till barnvagnen

I övrigt har jag lovat mig själv att ta ut extraborden från köket och köpa en färgburk till mamma som kommer och hälsar på en snabbis ikväll.

Jag undrar hur mycket av allt detta jag kommer kunna slutföra idag 🙂

På BVC av ingen anledning alls

i väntrummet på BVC

Alltså va fan. Blir man inte trött på sig själv eller vad? Jag sitter i väntrummet på BVC med Simon framför ett bilgarage, eller vad det nu är, på golvmattan. Vi skulle vara här kl 11. Klockan är kvart över, när jag äntligen tar upp mobilen och kollar i almanackan.

Torsdag.

Vi ska vara här på torsdag.

Planeringen inför det här besöket kl 11, vilket är den sämsta tänkbara tiden på hela dagen för Simon, började redan kl 05:30 imorse då Simon slapp somna om eftersom jag ville ha honom trött tidigare på förmiddagen än vanligt, så att han skulle somna tidigare och vakna tidigare, så att han skulle hinna äta innan vi måste gå hemifrån.

Jag lyckades. À la merveille. Men jag är inte alls övertygad om att jag kan göra om samma konststycke på torsdag.

Det är en pappa med sin 10-månaders här också, de har varit här och väntat ett tag de med… Jag fattar inte att jag alls reflekterar över detta, jag kan knappt stå för det, men det känns lite dumt att resa sig och bara gå. Jag är inte så stolt över mig själv just nu, och jag vill av någon anledning inte att det ska märkas att jag misstagit mig… Men det är bara att göra, skit i dem.

Det här hade kunnat bli ett riktigt nederlag, om det inte hade varit för att In&Finn har öppnat i centrum och jag hittade 2 vita trälådor med fönsterlock och sorteringsfack där innan vi gick hit. Jag har nu den eminenta uppgiften framför mig att sortera in smyckesdelar i lådorna…

Nu ska vi promenera hem igen.

Den årliga Kusinträffen

…med stort K.

Det är så att en gång om året samlas Björns alla kusiner på morssidan och äter julbord hemma hos någon. Det är knytis – det måste det vara för vi är ungefär 20 vuxna och 8 barn. I år var vi hos oss, och vi hade fått ansvaret för potatisen.

Hur mycket potatis kokar man till 20 vuxna? Efter en vårdslös googling räknade jag på 200 g per person, senare visade det sig att det är 75 g per person när det gäller julbord, så nu har vi massa potatis över men det gör ingenting – även om skafferidörren inte riktigt går att stänga.

Vi har hållit på hela dagen med detta förstås. Vi började städa på allvar igår, hämtade extra tallrikar och bestick och glöggkanna hos mamma, Björn bakade lussekatter och jag sydde om en julgardin till duk.

lugnet före stormen

I förmiddags gjorde Björn tryfflar som vi sedan glömde bort att bjuda på, och jag ordnade med pyntet. Det var lite klurigt att lösa långbordet men jag tog 2 gardiner och la omlott så det såg ut som en duk.

luciadukning

Folket kom vid 13-tiden, och eftersom vi träffas en gång om året så var alla främlingar för Simon så han gjorde som han alltid gör; stirrade tyst och storögt från min eller Björns famn innan han blev varm i kläderna och slog på charmen. Han satt i hoppgungan rätt länge, sen var det vila men han sov inte mycket… Det var nog svårt att koppla av med så mycket folk i huset och tack, tusen tack för uppfinnandet av babymonitorn apropå det. Efter det höll han låda tills folk började droppa av, då tog energin slut och när vi kramat siste man ur huset, dvs lilla Pim, kraschade jag i soffan med en urlakad bebis på magen.

krasch i soffan

Jag har lärt mig 2 saker idag:

  1. Man kan inte dricka julmust för att släcka törsten – det är som att hälla olja på eld.
  2. Pim. Det är utan tvekan det sötaste tjejnamnet jag nånsin hört talas om.

vakuumet efter att alla gått

Just nu sitter jag och dricker kall glögg vid vårt numera absurt överdimensionerade matbord och försöker samla tankarna i vakuumet efter att de sista åkt. Jag borde gå och lägga mig…

Det blev en bra dag trots allt, hoppas er Lucia blev lika trevlig som vår 🙂

glad lucia